Vems rätt till vad?

Alltså.. Regeringen, you so crazy! Läser Frågor och svar om skydd av immateriella rättigheter. Inkluderar frågan och svaret i sin helhet, men det jag reagerar på – förutom att hela idén är helt sjuk – är rödmarkerat.

Har inte EG-domstolen slagit fast att Sverige inte behöver införa denna bestämmelse?

Sverige har redan dömts i EG-domstolen på grund av att vi inte har genomfört direktivet. Det råder alltså inte någon tvekan om att Sverige var skyldigt att genomföra direktivet, inklusive bestämmelserna om informationsföreläggande.

När det gäller den närmare utformningen av bestämmelserna om informationsföreläggande har EG-domstolen däremot klargjort att medlemsstaterna har visst handlingsutrymme. Det fanns därför inte någon absolut skyldighet, men inte heller något hinder mot, att utforma reglerna så att det skapades en möjlighet för rättighetshavare att få veta vilken abonnent som hade ett viss IP-adress när den använts för ett intrång på Internet. EG-domstolen har dock samtidigt påmint om att medlemsstaterna är skyldiga att se till att upphovsrätten har ett effektivt skydd också på Internet.

Om Sverige inte infört denna möjlighet att identifiera abonnenter så skulle vi alltså varit tvungna att vidta andra åtgärder för att förbättra skyddet för upphovsrätten på Internet. Det alternativ som har diskuterats är att stänga av abonnenten i fråga från Internet. Regeringen anser att en sådan reglering vore alltför långtgående. Istället har bestämmelserna om informationsföreläggande utformats så att domstol, på samma sätt som i många andra länder, kan ålägga en Internetleverantör att ge rättighetshavaren information om vem som hade en viss IP-adress när den använts för ett intrång på Internet.

Jag är ingen jurist, men jag tror inte att regeringen har vare sig teknisk eller laglig möjlighet att stänga av en person från nätet. Jag hoppas att de inte har det. Det vore så otroligt sjukt. Man kan i en del fall tillåta att regeringen begränsar sätten vi använder nätet på för att se till att lagen efterlevs, men Internet är inte en förlängning av Sverige, och det är inte regeringens domän.

Det är över huvud taget osmakligt att föreslå ett straff i den stilen, eftersom det ligger så nära både censur av nätet och begränsning av yttrandefriheten.

När vi är på ämnet – vem får skriva en motion? Kan tänka mig att någon redan gjort det här, men skulle gärna skriva en som föreslår att brottsoffer får begära ut uppgifter om polisens misstänkta. De behöver ju inte få någon egentlig makt utöver det, bara möjligheten att skrämma upp förövaren lite grann. Speciellt med tanke på att polisen ändå gör så lite åt brott som drabbar individer känns det rimligt att låta de drabbade ta över en del av uppgiften.

Om myter och svar

Jag lovade för ett tag sen några personer att jag skulle skriva om varför jag tycker att religion är försvarbart. Sen dess har jag emellertid, som så ofta händer, ändrat en del av mina åsikter, och det här skiljer sig lite från det inlägg som jag då utlovade – förhoppningsvis till det bättre.  Jag sitter och läser i An Outline of Intellectual Rubbish av Bertrand Russell, som påminner om hur kyrkan i takt med tiden uppdaterar sin tolkning av Bibeln och upphör att predika en del av det som nyss var obestridlig sanning. ”[T]he clergy have fought a losing battle against science …” poängterar Russell.

Den här aspekten är också den som religionsmotståndare tycks anse den viktigaste: en massa människor tror på strunt i stället för det som är belagt. När det är det man fokuserar på, vilket man förvisso har god anledning att göra, är det svårt att gå med på en ursäktande inställning till religion som alternativ förklaringsmodell. Detta trots att religion gör ett bättre jobb att förklara vår situation i det att den går så långt som att ge oss syfte och sammanhang på ett sätt som vetenskap inte kan. Spela roll, säger den upprörde ateisten, det är trots allt bättre att se världen för vad den är än att leva i en fantasivärld – det om något ger oss faktiska svar. Jag håller med. Delvis.

Jag sa nyss att religion gör nåt som vetenskap inte kan, och jag hoppas att någon reagerade och blev upprörd så att jag kan spela vidare på den strängen. Vetenskap används till att stärka eller förkasta teorier, inte till att berätta historier. Om du ser på vetenskapliga fakta och kan utröna ett sammanhang därefter så är det inte tack vare vetenskapen, utan tack vare din egen fantasiförmåga. Om det är ett sammanhang som är solitt så har vetenskapen gjort ett starkt bidrag.

Religion är en saga som skiljer sig från andra sagor på så sätt att man har större anledning att sätta sig själv i förhållande till den. Hur mycket det än ger att grunna över andra berättelser så äger de inte samma pondus. Jag är själv inte religiös, men tar gärna avstamp i vad andra skrivit för att tolka mitt eget liv; däribland religiösa texter. Och dessa har fortfarande en tyngd som få andra texter kan hoppas uppnå, vilket förstås har att göra med den den höga ställning de haft under stora delar av historien, men också med att vi som människor har så nära till föreställningen om något högre, och att otroligt många tänkare har befattat sig med de berättelserna över åren. De kanske har haft fel om Gud, men deras utgångspunkt har antagligen oftast varit det mänskliga tillståndet. Det gör Gud till en reflexion av oss; honom skapad i vår avbild och inte tvärtom (undertecknat, En Poet).

Om jag säger att vi behöver sagor eller berättelser så vill jag inte att ni tror att jag menar, ”för vad är det här för värld om vi inte tillåter oss att tro på underverk och godhet?” Jag menar att den som saknar en berättelse – ett narrativ, för att använda ett ord från litteraturvetenskapen – för sitt liv och sin plats, blir fattigare. Jag tror att man kan leva utan det men till det sämre. Härmed inte sagt att den berättelsen behöver innehålla en gud, eller magi över huvud taget, men jag tycker inte att någon ska dra sig för att använda det bildspråk som han eller hon föredrar. I mina ögon finns det goda anledningar att förhålla sig till just en gud, men kanske ännu bättre anledningar för andra element.

Jag vidhåller mytens värde, och borde kanske snarare prata om just myter än om religion – även om det kanske är ett lika förvirrande begrepp för vissa. De ska inte användas för att bedra, utan för att förstärka vår livsuppfattning, och för det syftet hoppas jag att vi utvecklar myter som inte bara har vetenskapligt stöd utan tar till vara de osannolikt vackra saker som vetenskapen hjälpt oss upptäcka. Men det är också av den anledningen som det finns grund att uppskatta en kyrka som gradvis godtar mer och mer av förnuftiga förklaringar, därför att den kan fortsätta att på samma sätt att ge sammanhang samtidigt som den fördunklar desto mindre.